Kendo

Fler kvinnor till svensk kendo

2007-04-06 23:51 #0 av: AnnaL

Under min nybörjartermin kände jag mig ensam när jag efter träningen drog mig tillbaka till ett tomt omklädningsrum. Att så få kvinnor tränar kendo i Sverige har många orsaker, och en av dem är säkert avsaknaden av gemenskap under de första månaderna. Vilka andra orsaker finns det, och vad kan vi göra?

Jag har samlat ihop till ett par punkter som jag själv har funderat kring sedan jag började träna kendo. Jag vet inte hur det ser ut i andra klubbar runtom i landet, men i Uppsala brukar vi stanna efter träningen allihop och stretcha tillsammans. Efter det drar man sig mot duschen, och när jag var nybörjartjej fick jag alltid tända lamporna när jag steg in i vårt (mitt) tomma omklädningsrum.

Via stretchingen fick jag ett visst mått av social kontakt med de andra klubbmedlemmarna, men jag hade hela tiden en olustig (?) känsla av att det "riktiga" sammansvetsandet och förbrödrandet skedde i herrarnas omklädningsrum. Om det nu var så eller inte är egentligen inte intressant. Det som är relevant för den här artikeln är att jag kände mig utanför, och knappast kan ha varit den första kvinnan som känt så i anslutning till min kendoträning.

Kvinnlig kendoka sträcker sig efter svär. Foto: Jimmy Cedervall 2007.Men, om nu inte nybörjartränaren är kvinna, hur kommer man runt detta: att en tjej blir ensam och går miste om eftersnacket om ingen annan kvinna börjar samtidigt som henne?

Hade något av det här varit lätt så skulle inte så många damomkläden vara tomma. Jag kan därför bara utgå från mig själv och mina tankar som nybörjare och redogöra för vad jag saknade (och ofta saknar; vi är 2½ aktiva kvinnliga seniorkendoka i UKK). 

Förebilder

 

Jag såg inte röken av en enda kvinna under den inledande fasen av min träning, och jag visste helt enkelt inte... Någonting egentligen. Var det skillnad att vara tjej eller kille i kendo? Var det skillnad i hur män och kvinnor behandlades? Fanns det mansjargong, fanns det könsrelaterade falluckor som man skulle se upp för? Ja, det rör sig förstås inte om saker som man kommer på tanken att fråga om, men en kvinnlig seniorkendoka har så mycket kunskap och anekdoter som kan ge en ny tjej inom sporten insikt om vad som faktiskt är könsrelaterat.

Ganska snart började det dyka upp konkreta könsrelaterade frågor. Jag stångades i flera veckor med frågan om jag skulle ha en 38 eller 39 shinai, och debatterade längd vs. vikt med mina manliga medkendoka. Det tog månader innan en kvinnlig kendoka korsade min väg och talade om för mig att det finns lättvikts-39 för damer. Min do skavde på mina höftben så att jag fick nya blåmärken på dem efter varje träning. Jag frågade männen om det var normalt, men ingen visste. Igår hittade jag i ett forum på internet att det finns speciella, kortare do för kvinnor (c:a sju månader efter att jag först klev in i min dojo).

 

Ok med nagellack?
Ok med nagellack?

Under min nybörjarträning försökte jag intala mig själv att skillnaderna inte är så stora och att jag kan lära mig allt jag behöver från vem som helst oavsett kön. Motvilligt har jag fått erkänna att vissa saker trots allt tycks vara könsrelaterade. Det finns en särskilt könsspecifik skillnad som man kanske inte tänker på när det börjar en ny kvinna i klubben, och det är skillnaden i röstresurser. Närapå alla har svårt med sina första kiai, men jag tror att kvinnor kan få det jobbigt om de försöker tvinga sig till att låta som männen. Och de små detaljerna: hur ska en kvinna sitta och stå? I den japanska kulturen är det skillnad mellan könen, är det så i en svensk dojo också? Får man ha rosa nagellack på tårna? Knyts hakaman olika beroende på kön?

Att ha en kvinnlig närvaro som kunde svara på mina frågor, visa mig hur personligt ett kiai verkligen är, eller helt enkelt hjälpa mig att vika min hakama i omklädningsrummet kunde ha gjort stor skillnad, tror jag. 

För att ge en konkret lösning på frågan om förebilder så tror jag att det kan hjälpa om någon av klubbens kvinnor närvarar på (allra minst de första) nybörjarpassen. Jag tror inte att det behöver vara någon med särskilt hög grad; jag har själv medverkat i den här terminens nybörjarpass och jag gör en poäng av att skryta med min låga grad. Trots den tror jag att jag har gjort nytta och jag vet att sensei är glad över att ha mig närvarande för att kunna visa tekniker med, bland annat. Själv fick jag direkt belöning genom att vara det sällskap åt den här terminens nybörjartjej som jag själv saknade.

Rekrytering

Jag har fått en känsla av att de flesta rekryteras till kendo via kontakter, men jag har inget belägg för detta. Oavsett vilket så vill jag snabbt beröra vad jag själv tror är farligt att göra när man marknadsför sporten: att presentera den som "mjuk" när man talar med kvinnor.

Kendo passar alla inklusive gamla och barn, det nämner vi gärna i anslutning till uppvisningar och allmän rekrytering, och den kan absolut vara mjuk, men att stämpla "vek" i pannan på en individ på grund av hur den ser ut är dumt. Jag tror inte att det händer så ofta, men jag vill ändå slå ett slag för det: kvinnor är också individer, marknadsför därefter. Jag själv väntade i mer än ett år innan jag började med kendo bara för att jag hade fått uppfattningen att det var en mesig sport. (Det är sant! Gissa om jag har fått äta upp det? >.<)

Träning

I en annan artikel på Kendo iFokus har jag refererat "Attitudes to Ji-geiko" av Sotaro Honda. Jag refererade inte den delen där han tar upp hur män och kvinnor bör förhålla sig till varandra i ji-geiko. Delvis utelämnade jag detta av utrymmesskäl, men också för att jag själv är tveksam till sådana generaliseringar som Honda gör om manligt och kvinnligt. Jag hade varit bekvämare om rubriksättningen på stycket hade varit annorlunda, "Ji-geiko with someone stronger/weaker" möjligen. Navelskåderi, jag vet.

De fysiska förutsättningarna är allt som oftast olika män gentemot kvinnor på det viset att kvinnor kan vara svagare och kortare, men absolut inte alltid och det är värt att komma ihåg.

Anna och Jonas i tai-atari. Foto: Ingegerd Lagercrantz 2007.Sotaro Honda rekomenderar att män undviker tai-atari och annan fysisk waza med kvinnor. Jag själv ser ingen anledning att undvika tai-atari enkom för att partnern är kvinna; tvärtom har en svagare part mycket att lära sig om teknik i tai-atari med någon starkare! Att förvägra någon den träningen anser jag är fel. (Här säger jag emot en sjättedan renshi. Jag gräver min egen grav!)

På det hela stora tycker jag att hela Sotaro Hondas avdelning "Men Doing Ji-geiko With Women" är onödig och att allt som där är skrivet passar in under andra rubriker i hans artikel utan att behöva separeras för sig. I avdelningen "Women Doing Ji-geiko with Men" skriver Honda:

Just the thought of powerful attacks from well-built men may be scary.

Sant. Jag lade närapå benen på ryggen när jag en gång skulle göra en tai-atari-övning med en 2x2-meters karl. Men råkar inte alla någon gång ut för att en motståndare är skrämmande? Även i den här avdelningen har Sotaro Honda flera viktiga saker att lära ut, men återigen: varför har han skiljt dessa åt från hans andra tankar i artikeln?

Min poäng med detta är följande: Hur ofta särskiljer man män och kvinnor av ren vana? Hur ofta är det befogat? Kan det inte vara värt att tala om individer med olika förutsättningar istället? Mötet män och kvinnor emellan i träningen är, precis som mötet mellan kvinnor och kvinnor, ofta en speciell träning (gentemot träningen män/män som är den vanligast förekommande) eftersom man i den lär sig att hantera andra aspekter av kendon.

Jag röstar för att största möjliga mån likabehandla män och kvinnor under träningen i den betydelsen att alla ska behandlas utefter sina egna förutsättningar. Sådana här saker är självklara, men i min mening absolut viktiga att påtala. En nybörjarkvinna är inte automatiskt räddare och svagare än en nybörjarman, man bör känna efter med båda två.

Handlingsplan? 

Trots allt är kendo enligt mig ett föredömme angående manligt och kvinnligt. Alla tränar på lika villkor och tävlar tillsammans. Det finns ett vida spritt engagemang att föra vidare sporten till alla, och mig veterligen tas kvinnor emot med öppna armar i alla klubbar. Det diskuteras och vänds och vrids på frågan hur ännu fler kvinnor ska lockas till kendo.

Jag kan inte komma på någon anledning till att färre kvinnor än män ska dras till kendon, annat än tradition och kulturell uppfostran. Ändå är det så det är, så vad gör vi för fel? Jag vet inte hur många kvinnliga utövare vi har i landet (är det någon som vet?), men jag vet att jag inte behöver köa till duschen på läger.

Jag har berört ett par frågor som har engagerat mig. Vad har du tänkt på? Hur reagerade du på det jag har skrivit här?

Vad tror du att vi göra?

Relaterade länkar

Av: AnnaL

Datum för publicering

  • 2007-04-06
Anmäl
2007-04-20 04:25 #1 av: AnnaL
SCA filosofierar om vad kvinnor stöter på för problem i svärdssporter
Anmäl
2007-04-26 19:56 #2 av: AnnaL

En intressant detalj är att vi är 40% kvinnor på Kendo iFokus idag. (Av 30 medlemmar)

Anmäl
2007-04-29 15:14 #3 av: AnnaL

Här är en annan grej som jag funderat på, något som min sambo tog upp med mig ett år innan jag började träna kendo. Han hade diskuterat med en annan kendoka om varför Malmö hade så många kvinnor, och hon hade trott att (utöver en massa andra faktorer) det hade spelat en roll att kvinnorna hade fått mer uppmuntran än männen. Hon trodde att kvinnor hade ett större behov av bekräftelse för att hänga kvar i kendon. (Om jag nu minns rätt och inte missuppfattade.)

Då, när jag hörde det här, blev jag upprörd och tyckte att det inte fanns någon anledning att kvinnor skulle behöva mer uppmuntran än män. Idag vet jag inte hur förhållandet är, om endera könet behöver mer än det andra, men jag vet hur beroende jag själv är av beröm och uppmuntran.

En kommentar som "bra kämpat" eller "bra kört" kan vara bränsle för mig att jobba som tusan i två veckor framöver. Givetvis enbart när jag har gjort mig förtjänt av berömet, falskt smicker genomskådas Glad.

Men kan det vara så? Att vi är mer beroende av uppmuntran?

Anmäl
2007-04-30 21:40 #4 av: Rima

Mamma säger att det borde finnas en till bastu för att fler tjejer ska gå med i klubben.

Men hon bara feg egentligen.

Vet ni vad jag tycker.

Jag tycker att med så många starka tjejförebilder som nu finns så kommer det nog gå ganska bra endå.

Ni är hjältar för mig faktiskt, som spindelmannen ungefär fast på riktigt. 

Anmäl
2007-05-01 01:53 #5 av: Sehvrin

Jag känner mycket väl igen det där med att det är mycket få tjejer som tränar kendo. I min klubb är vi för tillfället två som tränar kendo regelbundet och runt sex tjejer totalt som tränar kendo (men jag vet inte om samma mönster gäller för alla stilar i klubben, eller bara för kendon)

 Själv tycker jag det är betydligt roligare att träna när någon av de andra tjejerna också tränar (även om jag tycker det är roligt annars också =) Dels är det väldigt skönt att få träna mot någon i samma längd- och viktklass som en själv (vilket de flesta killar inte är) men sen är det pratet före  och efter träningarna som jag saknar lite om jag är ensam tjej på träningen. Fast det är inte ett jättestort problem, iaf inte de gångerna vi använder bastun efter träningen, då den är gemensam. Jag kan tillägga att jag tycker det är bra att den är gemensam, då det vore oerhört trist att basta själv och jag tror inte det skulle locka fler tjejer.

 Varför det är så mycket färre kvinnor än män som utövar kendo har jag ingen aning om, eller, jag har mina gissningar till några anledningar, men de kan ju vara helt inkorrekta ^^' Men här de iaf:

*Jag tror att i allmänhet så är det flest killar som tycker vapen är coola och tycker det är coolt att kunna använda dem.

 

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Anmäl
2007-05-01 01:59 #6 av: Sehvrin

(råkade trycka fel och kunde inte redigera inlägget, så här kommer fortsättning på #5)

 * Jag har också fått för mig (av nån outgrundlig anledning) att  om tjejer/kvinnor lär sig kampsport idag så vill de lära sig något de kan ha nytta av om de skulle bli överfallna (det är denna teorin jag inte tror att jag har så rätt på ^^')

Det är väl det jag kan komma på just nu och vad man ska göra åt det har jag inga förslag på, förmodligen är det en liten ond cirkel (få tjejer som tränar -> få tjejer som börjar -> få tjejer som tränar osv)

 

 

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Anmäl
2007-05-01 02:41 #7 av: AnnaL

#5-6 Jag håller med i dina anledningar, jag tror också på dem. Egentligen har jag ingen kommentar på ditt inlägg mer än att jag är ruskigt avundsjuk på er gemensamma bastu. Vår bastu är också gemensam, men den ligger innanför herrarnas dusch. Vem kom på det?!
*sliter hår* Skrikandes

Anmäl
2007-05-01 15:24 #8 av: Sehvrin

#7 Tja, vi har det inte mycket bättre då tjejernas och killarnas duschrum egentligen är samma och bara avgränsad med ett draperi (vållar inga större problem, enligt mig, förutom att vi tjejer bara har en dusch, men det är en rättvis fördelning) och dörren in till bastun ligger på killarnas sida, så ska vi tjejer basta så får vi stå och vänta tills killarna är klara med att duscha.

men jag tycker som sagt det är ok, det värsta med vår dojo är att den är allmänt sliten och liten (det börjar bli trångt om det är fler än 7 pers som tränar)

//Johanna, medarbetare på miljö.ifokus, svensknatur.ifokus och studier.ifokus

Anmäl
2007-05-01 15:30 #9 av: AnnaL

#8 Du vinner :)

Anmäl
2007-05-01 21:32 #10 av: kigurai

En stor anledning till att få tjejer tränar skulle jag kunna tänka mig beror på bristen på kvinnliga instruktörer. Hos oss brukar det generellt dyka upp fler tjejer till iaidonybörjarpassen, och det skulle jag tro beror på att huvudinstruktören är tjej.

Sedan behövs det ju en kritisk massa med tjejer för att få upp nivån. Jag förstår också att det är tråkigt om man alltid får byta om själv medan det skämtas och stojas från killarnas omklädningsrum. Ond cirkel, som någon redan nämnt.

Bastu är superbra. Alla träningslokaler borde ha en bastu. :) 

Anmäl
2007-05-01 21:34 #11 av: kigurai

Johanna: Trångt med sju personer? Du ska se på måndagarna när vi har varit 20 personer. DET är trångt ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.