Kendo

Dojoetikett, del 1: Seiza

2007-03-31 15:40 #0 av: AnnaL

Större delen av vår dojoetikett (reigi) är densamma för alla kendoka världen över. I artikelserien redogörs för denna, men också för det som avviker och varför. Här i första delen behandlas seiza, både i ordets ordinarie betydelse och som slang för den traditionella inledningen och avslutningen av varje kendopass.

Påtagning av rustning under seiza. Foto: Ingegerd Lagercrantz 2007.

Som nybörjare är det ofta krångligt att minnas allt man ska tänka på i sin nya träningslokal, och det kan vara svårt att förstå sammanhangen till varför man exempelvis vilar svärdet i vänster hand ena stunden och i höger andra. Också när man har tränat ett tag märker man att det som har blivit självklart för en själv visar sig göras på annat sätt i en annan dojo. Varför?


Den första påtagliga reigi som möter nybörjaren är vad som brukar kallas för ”seiza”. Det finns mycket reigi att beakta redan innan träningens första seiza, men låt oss börja vid den.


Seiza

Seiza betyder att "sitta korrekt", i den traditionella ställning i vilken man sitter på knä och låter rumpan vila på fötterna, där ovansidan av fötterna ligger platt mot marken och höger stortå vilar ovanpå vänster. Ryggen ska vara rak men stel, och normalt sitter kvinnor med knäna ihop medan männen har sina något isär (i flera andra sammanhang ska emellertid kvinnor föra sig som män i en dojo, så jag vet faktiskt inte vad som är brukligt i kendo). Seiza ska vara en bekväm ställning, men är gärna ansträngande för oss som inte har vuxit upp med den. Försök ändå känna efter tills du hittar en så avslappnad position som möjligt. Det lönar sig i längden, men tro inte att krampande benmuskler är ovanligt. Bit ihop!


Hur en seiza, i betydelsen det mönster som upprepas före och efter träning, går till varierar något från dojo till dojo, men är till största delen likadan. När någon i lokalen, ofta högst graderad efter sensei, ropar ”seiza,” ”retsu” (linje) eller ”seiretsu” (formera en linje) ställer man upp sig i gradordning efter ”dojokapten” jämnt utspridda i lokalen. Blir det trångt fyller man på med led bakom, där varje person står exakt bakom framförvarande (tänk militära led). Först står uniformerade kendoka efter rang, sedan står de utan hakama & gi och sist är det brukligt att eventuella gäster placerar sig. dojokapten tar av tradition plats längst bort från lokalens ingång för att nybörjarna ska bli kanonmat vid ett eventuellt anfall mot dojon. På detta vis bromsas fienden upp så att närvarande sensei inte behöver bli överlumpade. Med tanke på gästernas placering i ledet undras det över vad de gamla japanerna tyckte om besök egentligen.


När sensei har satt sig gör dojokaptenen signal för de andra att sitta; ibland genom att säga något och ibland genom att helt enkelt sätta sig själv. I vissa dojo sätter man sig sedan en och en i den ordning man är placerade, medan man i andra dojo sätter sig så gott som samtidigt. Se dig om hur andra gör helt enkelt.


Hur man sätter sig ned

Smutsiga små tåssingar. Foto: Ingegerd Lagercrantz 2007.Innan man så sätter sig lyfter man först upp svärdet i taito: handen i höfthöjd, tummen på tsuba (parerstången). Man flyttar sedan fot bakåt ett stycke och sätter sedan ned vänster knä (man placerar alltså inte vänster knä bredvid höger fot). Detta följs av höger knä som sätts ned jämsides med vänster. Lägg så vördnadsfullt (läs: tyst) ned ditt svärd på din vänstra sida med eggen inåt mot din kropp och tsuba i höjd med dina knän.


Man placerar sedan sina kote framför sig med tummarna inåt mot varandra, och sin men ovanpå med gallret nedåt. Hjälmen ska göras redo för att kunna tas på, så om några himo (snören) har rymt från sina invanda platser är det läge att ordna saken (det var egentligen läge att ordna det redan innan träningen började). Om tenugin är vacker att titta på (det vill säga inte allt för skrynklig och absolut inte svettig) vecklas den ut och draperas ovanpå hjälmen med eventuell text läslig framifrån. När allt är i ordning förs men, kote och tenugi över till höger sida.


Har du nu satt dig rätt så sitter du ett halvt steg bakom alla andra som har satt sig fel (där rätt och fel trots allt avgörs av dojokaptenen som ledet skall rätta in sin raka linje efter), och befinner du dig i Uppsala så har du dessutom lagt svärdet och din rustning på fel sida gentemot alla andra närvarande. I Uppsala kendoklubb och någon gudsförgäten dojo i Japan förs nämligen svärdet över till höger sida när man går ned i seiza, för att göra gesten så fredlig som möjligt. Artikelförfattaren är lokalpatriot och tycker det är sött. Justera så att du sitter i linje med din dojokapten och har din utrustning placerad i höjd med densamma (justeringen sker förstås kontinuerligt i praktiken).


Meningen svärdsplaceringen är att i och med kendons pacificering efter andra världskriget finns det inte längre något behov av krigiska inslag i sporten. Anledningen att man sätter ned vänster knä först, ett steg bakom höger, är att man då befinner sig i en situation där det är mycket lätt att dra sitt svärd. Lägger man då också svärdet på vänster sida när man sitter är beredskapen högre än när det ligger på höger. När man sedan reser sig upp flyttar man fram höger fot ett halvt steg, vilket blir en naturlig rörelse när man ska dra sitt svärd (vilket vi inte gör i kendo, men som kan ses bland annat i iaido). Ett fåtal klubbar har alltså valt att ta bort denna beredskap ur sin beteenderepertoar för att göra ett fredligare intryck. Ett annat exempel på sådana attitydförändringar i kendoreigi är hur man sätter ned sina händer i sittande bugningar; något som kommer att tas upp senare i denna artikelserie.


The Cyberdojo har en video om hur man sätter sig i seiza.

http://kendo.imafuji.info/video_dojo/how_to_sit_in_seiza_in_kendo.html


Meditation

När alla har slagit sig till ro ger dojokaptenen kommandot ”mokuso” (meditation). Alla kommandon dojokapten utropar ska göras med tillräckligt stark röst för att det ska höras över en hel armé, även om det enbart är tre personer närvarande. Under meditationen placerar man höger hands fingrar i vänster hand, låter fingertopparna på tummarna mötas och placerar händerna i knät så att man bildar en tunnel för sin ”ki” (enkelt: livskraft) ut ifrån magen. Tummarna ska bilda en rak linje, undvik dalar eller bergstoppar. Det finns varianter på denna handposition, som på allt annat inom dojo reigi. Oavsett om man sedan mediterar eller inte så skall man sitta still om det så tuggar pirayor på tårna. Meditationen är lämplig att använda till att samla sina tankar runt den träning som kommer eller den träning som har varit. Andas in genom näsan och ut genom munnen; särskilt efter ett träningspass är detta skönt för att varva ned. Meditationen avslutas med ett ”mokuso-yame”, en handklapp eller en kombination. Se följande debatt i Kendo World Forums: 

http://www.kendo-world.com/forum/showthread.php?t=13179

 

Shomen, shinzen, sensei, otagai

Man brukar sedan hälsa två gånger före och efter träningen, och efter brukar man även tacka. En minnesregel kan vara att man börjar träningen med att buga inför det viktigaste och avslutar med att buga inför det viktigaste. ”Det viktigaste” är oftast ”shinzen”, det altare som många svenska kendodojo är stolta ägare av, och efter shinzen brukar man buga mot sensei. Meningarna som uttalas är ”shinzen-ni rei” följt av ”sensei-ni rei”.


Om det inte finns något shinzen kan man istället buga mot ”shomen”. Så sker i sydkoreansk kumdo, där den buddistiska traditionen med dess helgedomar inte hör till vanligheten. Jag har märkt att det råder viss förvirring i min närhet över vad shomen egentligen är. Enkelt uttryckt kan man kanske säga att man bugar mot shomen för att vörda lokalen och träningen, men exakt hur detta förhåller sig har jag inte hittat källor på. Läs exempelvis denna tråd i Kendo World Forums. I Sverige bugas det sällan mot shomen.

 

Vill man varken buga mot shinzen eller shomen så börjar man istället med att buga mot sensei, och fortsätter sedan med att buga mot varandra (otagai). Om flera sensei håller i träningen blir uttrycket ”sensei-gata-ni-rei”. Man kan även buga mot senpai (tränaren) och använda andra varianter på temat buga mot varandra, exempelvis sogo-ni-rei.


Träningspasset kan alltså börja med något av följande:

  • Shinzen-ni rei! Sensei-ni rei!
  • Shomen-ni rei! Sensei-gata-ni rei!
  • Sensei-ni rei! Otagai-ni rei!
  • Otagai-ni-rei! (vid tränarlös träning utan shinsen/shomen)
  • etc...

Som nämndes nyss avslutas passet med hälsningarna i omvänd ordning. Efter hälsningarna tillkommer så en tredje bugning där man tackar för träningen på valfritt språk: ”tack så mycket,” ”arigato gozaimasu,” eller ”arigato gozaimashita” duger alla lika bra.


Kendoka i seiza tar på sig tenugi. ©2007 Anders Melander.

Rustningen

Efter hälsningarna vid träningens start ges kommandot ”men-tsuke” varvid handskarna och hjälmarna tas på. Trä på höger handske först (återigen en fråga om att vara redo för anfall). Så snart rustningen är korrekt knuten reser man sig upp och visar att man är redo för träningen. Om någonting drar ut på tiden när rustningen tas på för en enskild kan den flytta hela ekipaget till ett avskilt hörn så att andra kendoka kan börja träningen.


Vid passets slut hörs istället ”men-tore” då hjälmarna tas av och höger handske tas av sist. När du tagit av hjälmen, samla snörena i ena handen, håll hjälmen framför ditt ansikte och använd tenugi för att torka av ansiktet. Det ideala är att när du är klar med detta och ställer ned din hjälm ska du vara helt samlad med lugn andning och korrekt hållning. Lämna tenugi i hjälmen för att eldas upp senare.


... en hastig avslutning

Här var det tänkt att jag skulle fortsätta artikeln med hur man allmänt bör uppträda i dojon, hur uniformen ska se ut, hur en bugning går till, och så vidare, men jag upptäcker att detta är ogörligt av utrymmesskäl. Därför blir detta den första artikeln i en serie om reigi. (En serie som kanske till och med avslutas med en begriplig sammanfattning.)


När följande artiklar är publicerade kommer det att länkas till dem här.

 

Not. De flesta källorna är omöjliga att hänvisa till eftersom artikelförfattaren har inhämtat kunskapen muntligen från flera olika håll. Meddela sakfel till artikelförfattaren så att de kan rättas till omgående!

Relaterade länkar

Av: AnnaL

Datum för publicering

  • 2007-03-31

Anmäl
2007-03-31 23:20 #1 av: Yuriko

"Artikelförfattaren är lokalpatriot och tycker det är sött"

Men Anna då... Sen när är kendo sött?! (Och om man möjligen tycker att kendo är sött bör man väl inte erkänna det?)

Anmäl
2007-04-01 13:47 #2 av: AnnaL

Man måste ge sin personliga prägel på saker och ting Yuriko-chan *föreläser* och jag tycker saker är söta (till och med Jimmy!) så då får jag inte hymla med det! :D

Anmäl
2007-04-05 19:31 #3 av: AnnaL

Det diskuteras i UKK:s forum varför vi egentligen lägger svärdet t.h. (eftersom någon trodde att det inte hade att göra med "kendons pacificering"). Höggraderade all-knowing senseis har dock inte gått att nå för en kommentar

Oskyldig 

Anmäl
2007-04-08 01:37 #4 av: Wariba

Hmm, bra artikel men det märks att du tränar i Uppsala.

Uppsalas placering av tenugin ovanpå Men är nog mer ovanligt än norm i sverige.

FSKA, och andra klubbar, placerar tenugin inuti Men före och efter tränat pass.

Du säger att de flesta dojos i sverige har en shinzen, menar du då de flesta kendo-dojos?

I så fall vill jag nog ställa mig tveksam till det uttalandet också.

Och på de (få) klubbar jag tränat på som inte har en shinzen brukar det normalt inte bugas mot shomen vid seiza.

Inte heller på de läger och tävlingar som finns runt omkring i sverige är detta normen.

Angående handposition i mokuso, även där vill jag protestera lite.

Det finns egentligen inget rätt och fel där, bara vad som ens sensei har lärt ut till en.

Läs denna tråd på Kendo-World.

Mvh

 

 

Anmäl
2007-04-08 01:41 #5 av: Wariba

Länken funkar tyvärr inte och det gör inte heller min redigeringsknapp.

Länken ska vara: http://www.kendo-world.com/forum/showthread.php?t=13179

Anmäl
2007-04-08 14:02 #6 av: AnnaL

Tusen tack!

Förresten, jag har sett mängder med bilder på internet där kendoka lägger sina tenugi på hjälmen före träning. Är det säkert att det bara är en uppsalagrej?

Anmäl
2007-04-08 14:25 #7 av: AnnaL

Jag skrev nu om lite. Ändrade formuleringen "de flesta dojo" till "många kendodojo", tyckte din påpekan var riktig. Sen såg jag att det precis som du sade inte framgick att vi sällan bugar till shomen i Sverige (hade menat att skriva att det var en Koreansk grej, men sen föll det bort att det är ovanligt här).

Angående mokusu lade jag till din länk både i artikeln och under "relaterade länkar". Jag tyckte den var bra. (och om tenugi skrev jag i #6)

Tack igen!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.